fjällväder

Den här sommarn har jag släppt taget om den stora sorgen. Under två års tid har den legat där och skavt, infekterat allt vad ett fritt hjärta är. Jag har längtat, gråtit, avundats, inte sovit. Har varit så sårbar.

 

2011. Då vi följdes av tystnaden, gick milvis och kysste varandra om nätterna

2012. Då vi grät, tröstade, sprang vilse och vaggade varandra till sömns  

Du har åldrats och liksom krympt, fast dina läppar är fortfarande svullna och dina ögon ser sådär tårfyllt glansiga ut, precis som en måndagseftermiddag i juli. Jag åtrår det inte längre, men jag älskar dig alltid.